Verklighetsförankring, forts.

Vad kul - jag har fått en kommentar! Tack, Sara! Helt oväntat - det är inte många som läser denna blogg (jag har koll på statistiken...) så jag bevakar den inte varje dag. (Och har inte inlägg varje dag heller, vilket kanske är en orsak till de få besökarna? Det är det där med hönan och ägget.) Jag är i alla fall överväldigad!

Intressant att Du inte är emot partierna. Samtidigt har partilojaliteter börjat avta i Sverige (tror det är en generationsfråga, så tendensen är nog stigande). Jag är själv charmad av de, numera vildar, vi har i kommunfullmäktige i Båstad. De företräder sina väljare - så systemet håller för oberoende personvalda. MEN hur stor kan andelen bli för att partierna ska kunna vara kvar? Partierna finansieras via partistödet som är direkt beroende av antalet mandat. Det finns ju ingen möjlighet att reglera den andelen (dessutom, som vi märker i Båstad, skiftar partibeteckningen bakom ledamöter under mandatperioden) - så hur ska då partierna kunna överleva? 

Partitillhörighet är ingen förutsättning för att nämnderna ska fungera, förutsatt att inte "för många" ledamöter är oberoende (om inte alla oberoende i sin tur kommer överens om vem som ska sitta i vilken nämnd...). Den som är personligt vald utan partibeteckning kommer att känna ansvar för frågor i alla nämnder, mer eller mindre, eller ha specialfrågor som hanteras av en nämnd. Om då frågorna inte lyfts till kommunfullmäktige - och den personvalde/a inte blir invald i den nämnd där för honom/henne viktiga frågor avhandlas (som man kanske har drivit och blivit vald för)? Hur förklarar man det/ursäktar man sig för väljarna?

"Våra" (Båstads) vildar har relativt svårt att driva egna frågor (ur mitt perspektiv, tryggt förankrad i ett parti). Den ene var invald i Miljö- och Byggnadsnämnden innan han blev vilde och sitter alltså kvar. Han har i vissa frågor vågmästarposition och därmed möjlighet att påverka. Den andra sitter inte i nämnd men är duktig på att motionera, ibland tillsammans med den andre vilden. Men i det stora får de kämpa för relativt begränsad effekt. Vem orkar det i längden?  

Så tyvärr tror jag inte på detta.

Visst är opinionsbildning viktigt! Därför har media en sådan genomslagskraft - och kändisskapet... (se människors önskan av att delta i dokusåpor. Apropå dokusåpor ska det bli spännande att se hur den dokusåpan blir som ska handla om unga politiker!).

Nu har jag varit för långrandig - beklagar det och lovar att fatta mig kortare nästa gång! Hade egentligen tänkt att skriva om något helt annat (politisk taktik - se dagens hantering av ärendet stängning av akuten nattetid på Ängelholms sjukhus). Det får bli en annan gång!

Kommentarer:
Postat av: Christina

Diskussionen är onekligen intressant. Det är länge sedan Tingsten skrev om ideologiernas död, men fortfarande är det svårt att säga att den profetian slagit in. Visst kan man tycka att partipolitiken är förlegad ibland och att partilojalitet och lojalitet överhuvudtaget är något obsolet, men trots allt är det svårt att klara vissa centrala delar i den representativa demokrati som vi har utan partipolitik. Genom partierna kan vi väljare ändå rösta på något med en viss mån av förutsägbarhet och därigenom också en större möjlighet till ansvarsutkrävande. Jag skulle gärna se att personvalsinslaget blir större. Men att helt och hållet bortse från partiernas ideologiska grund har jag svårt att finna en rent praktisk lösning på. Det räcker att titta på de olika etiska agendor som finns för att säga att det krävs en sammanhållen tanke och gemensamma värderingar för att kunna navigera på den politiska sjön. Det räcker inte med en enskild stjärna!

2005-10-31 @ 20:15:15
Postat av: Maria Abrahamson

Hej, jag följer också din blogg!

Tillhör den tynande skaran av unga kvinnliga fritidspolitiker.. och håller absolut med om att det pågår en förändring i politiken.

I min kommun (Kungälv) har vi inga vildar, men istället har vi en viss "generations delning". Vi har påbörjat ett arbete med att utveckla den politiska organisationen i kommunen. Och då uppstod ett faktum att de yngre politikerna hade ett annorlunda förhållningssätt än de äldre, när det gäller demokrati och politik.

För mig har det blivit en verklighet vad som ligger bakom människors politiska engagemang. Man kan ju lätt få intrycket av att det är ambitionen att förbättra världen som gör att folk engagerar sig i politiken.. när det i många fall handlar om kontrollbehov och självförverkligande.

Vi går mot ett mer och mer personfixerat politiskt styrsätt - då tror jag att de politiska partierna kan bidra med att "kvalitetssäkra" sina företrädare så att väljarna vet vad "man får för rösterna/pengarna".

Vad tror ni?


Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits