Kommande utmaning
Det är en speciell vecka som nu närmar sig sitt slut. Det extra kommunfullmäktigemötet är avklarat. Bra att det blivit lite diskussioner om detta med minoritetsåterremisser - och att det inte bara är tre sådana sedan valet, utan hela fem stycken fick NST fram med hjälp av kommunkansliet. En hel del extra byråkrati.
Jag tycker inte att man kan säga att pensionärerna har fått en höjning av sina skatter genom att det enbart är arbetsinkomsterna som beskattas lägre. Hade trenden fortsatt med ett ökat antal personer i arbetsför ålder som hålls utanför arbetsmarknaden så hade det fått till konsekvens att pensionerna fått sänkas - det hoppas vi nu att de slipper, utan att pensionerna kan fortsätta att räknas upp. Det är bra med fokus på antalet arbetade timmar. Dessa kommer att behöva ökas ännu mer om vi på lång sikt ska klara finansieringen av vår välfärd (inte bara pensionerna, alltså). Till år 2030 kommer antalet svenskar att vara 870 000 fler än idag. Samtidigt kommer enbart 75 000 av dessa att vara i arbetsför ålder (20-65 år)... Det är en stor utmaning vi står inför. Och då har vi ändå tur, jämfört med europeiska länder som Tyskland och Frankrike.
I onsdags hade Framtidsgruppen ett möte angående varumärke. På eftermiddagen träffades den s k Plangruppen med politiker från kommunstyrelsens arbetsutskott och samhällsbyggnadsnämndens presidium och tjänstemän från korresponderande förvaltningar plus social- och bildningsförvaltningarna. Torsdag morgon bar det av till Stockholm och möten inom ramen för Sveriges Kommuner och Landsting. Hem fredag eftermiddag, efter möte i Ängelholm, och - rekord! - så kom jag isäng kl 21:00... Helt slut efter att nästan ha slocknat på soffan kl 19:00.
Debatt med partiledare (!)
I övrigt hade vi möte med Framtidsgruppen och temat var visionen. Viktigt tema - men tyvärr var jag inte 100% koncentrerad p g a ovanstående. Fick också lämna lite tidigare för att hinna hem (där jag hade de papper jag behövde).
Badkaret är försvunnet! Det gläder mig eftersom jag är lite upprörd över de spontana soptippar som de senaste månaderna uppstått uppe i den vackra bokskogen. Jag trodde det var ett sådant exempel - alternativt att det var någon sorts signal inför kommunfullmäktige imorgon (typ som maffian använder sig av i filmer). Men nu är det borta och jag hoppas att det kommer väl till nytta.
Prioriteringar?
Känner paniken komma - hur ska jag klara av mitt uppdrag om jag inte kan läsa mailen? - samtidigt som jag i eftermiddags, under seminariet med Troed T. (som jag förstått är en riktig kändis), kände mig riktigt gammal för att jag inte förstår varför man ska "SMS:a i mörkret" (enligt honom orsaken till varför alla över 35 år skulle bli kickade från Ericsson). Min tanke: "Varför SMS:a i mörkret - varför inte tända en lampa?" - kvalificerade mig rätt in i medelåldern, där jag ju faktiskt hör hemma. Min panik borde ju göra att jag hör hemma i "koncept"-åldern - d v s är ung och hipp med fokus på kortsiktighet - och det lät ju positivt!? Nej. Jag ger mig - och mailar till någon, som kanske, kanske kan hjälpa mig att under morgondagen läsa mina mail i mobilen (heldagsmöte i Laholm)...
Eftermiddagens seminarium i Helsingborg var välbesökt och (delvis) riktigt intressant. I övrigt var min hund tillbaka på dagis (första gången på tre veckor p g a påskledighet hos dagisfröken), Elitlicens-utdelning på kontoret på förmiddagen och, på kvällen, årsmöten med moderat förening och krets - samt (lite senare) 15-års kalas. Och det är där man landar igen, med fötterna på jorden. För vad kan vara viktigare?
Dumpat badkar
Veckan som gått var intensiv. Inte minst var man ordentligt mör efter onsdagens kommunstyrelse, och då bar det av till Stockholm och till en middag som hade kunnat bli lite turbulent. Nu blev det inte så utan en "normalt" social upplevelse, så det var ju skönt. Det var inget problem att somna i onsdags kväll... På kommunstyrelsen kom flera större frågor upp: Exempel är den fördjupade översiktsplan Norrviken-Boarp-Kattvik och försäljningen av Viktoriagården. Sen har vi resursfördelningssystemet, där vi inte riktigt når fram utan tar ett första mindre steg vd gäller marginaleffekter. Torsdagen var årsstämman för Kommuninvest och fredagen heldagsmöte med våra nio grannkommuner i Skåne NordVäst.
Det tristaste under veckan var resultatet av enkäten från Svenskt Näringsliv. Alla hårda fakta talar för att det går bra för det lokala näringslivet - men attityderna visar att man tycker det blivit sämre och att mycket kan bli bättre. Detta är en jätteviktig fråga, både för moderaterna och för koalitionen - så jag skulle gärna vilja förstå vad de som svarat menar. Att vi ska ha blivit sämre inom exempelvis infrastrukturen, när vi har dubbelt så många tågavgångar och flygavgångar som året innan, är inte så lätt att förstå. Vi får försöka bli bättre på att kommunicera ut allt det positiva som händer - men samtidigt måste man även vara mottaglig för positiva nyheter ("it takes two to tango"!). Fick en del samtal från näringsidkare i kommunen som inte (heller) förstod vad som menades, så jag hoppas på lite reaktioner från dem i form av insändare och liknande...
Gårdagens härliga väder lockade inte bara till promenad och årets första joggingrunda. Röjde även mitt arbetsrum och det var verkligen nödvändigt. Idag försöker jag komma i kapp med mail och att planera den kommande veckan. Inte minst det extra kommunfullmäktige ställer till det lite grann... Ser just att någon dumpat ett badkar utanför min tomt. Undrar vad det ska betyda?