Verklighetsförankring?
I fredagens Dagens Industri citeras Sven Hagströmer, styrelseledamot i Junilistan som "får många ryggdunkar från affärskollegor som säger att det behövs ett nytt parti" med: "Jag anser att det skulle tillsättas en förtroendekommission som granskar brutna vallöften."
Detta kan bli spännande! Vi kommer att få en valdebatt inför valet 2006 med uttalanden (i mina ögon/öron uppfriskande men opportunistiska) som visar på att även äldre herrar från näringslivet är naiva. Jag tror att de menar väl - och inte enbart att de är ute efter att vinna röster på att vara opportunister. Men har de funderat över vad de säger? Hur skulle det gå till? Vems vallöften ska granskas? I Båstads kommun finns inget parti som egentligen kan granskas i den mening jag tror SH avser - för inget parti har fått förtroendet av väljarna att ha egen majoritet. Och att sitta i en koalition innebär att man i förhandlingar har fått kompromissa - även med de vallöften man givit väljarna. Ur demokratiaspekt speglar styrkeförhållanden väljarönskningar, så så tillvida kan man säga att det hela är ok. (Om man undantar vågmästare som exempelvis Miljöpartiet i rikspolitiken). Men hur ska en granskning av en förtroendekommission gå till? Har Du ett svar på det, bäste Sven Hagströmer, vore det verkligen något att snacka om!
Det är väljarna som granskar de politiska partierna i maktposition på alla nivåer vid varje val. Och partierna har ett egenintresse att redovisa beslutsunderlaget till denna granskning.
Ett annat intressant inlägg fanns i dagens NST där Sara Aulin (vanligtvis har hon mycket sunda åsikter) anser att partierna är ute, hon propagerar för mer personval i kombination med ansvarsutkrävande. Låter jättebra - men är också, enligt mig, naivt. För det är utmärkt vid själva valet (om nu väljarna orkar sätta sig in i vad alla personer står för som kandiderar - oops, redan där har konceptet fallit...) men hur sjutton ska det vardagliga beslutsarbetet gå till? Inser Sara att de allra flesta politikerna är fritidspolitiker? Ska alla dessa i kommuner och landsting sätta sig in i alla frågor utan hjälp från partigrupperna? Hur ska en avgränsning ske? Eller ska alla nämnder avskaffas (där sitter idag representanter från partierna) - så att alla personvalda förtroendevalda måste kunna lagstiftning för myndighetsutövning (Socialnämnder, Miljö- och Byggnadsnämnder) när även dessa beslut ska upp för beslut i kommunfullmäktige....? Budgetarbete. Uppföljning. För man har som politiker ansvar för helheten. Det fungerar med partier när man kan dela upp frågorna mellan varandra. Men överger man partipolitiken så betyder det att man i förlängningen lägger ut allt arbete på varje enskild ledamot.
Om man inte inför personval även till enskilda nämnder. Nackdelen är att det då blir en stor mängd val som ska göras. Och om det inte finns någon som helst hierarki (som t ex idag sitter kommunstyrelsen och har övergripande ansvar över nämnderna). För är ledamöterna i Barn- och utbildningsnämnden var och en personvalda att driva en enskild fråga om skolan - varför ska de bry sig om vad kommunstyrelseledamöterna säger? Idag tas ansvaret via partierna.
En koalitionsförhandling mellan tre partier genomförs grundligt i början av mandatperioden och sedan stäms det av. Men tänk om 21 enskilda ledamöter (vi har 41 ledamöter i Båstads kommunfullmäktige så 21 krävs för majoritet) ska komma överens... Det blir ingen koalition utan förhandlingar måste tas inför varje enskild fråga... Dygnet har bara 24 timmar!
Jag tycker att det politiska arbetet måste förnyas och moderniseras. Det är inget snack om det! Men jag tycker också att förslagen som läggs fram kanske kan vara lite mer genomtänkta, respektive ha någon kontakt med hur den politiska verkligheten faktiskt ser ut... Eller jag kanske totalt har missförstått ovanstående utspel?
Detta kan bli spännande! Vi kommer att få en valdebatt inför valet 2006 med uttalanden (i mina ögon/öron uppfriskande men opportunistiska) som visar på att även äldre herrar från näringslivet är naiva. Jag tror att de menar väl - och inte enbart att de är ute efter att vinna röster på att vara opportunister. Men har de funderat över vad de säger? Hur skulle det gå till? Vems vallöften ska granskas? I Båstads kommun finns inget parti som egentligen kan granskas i den mening jag tror SH avser - för inget parti har fått förtroendet av väljarna att ha egen majoritet. Och att sitta i en koalition innebär att man i förhandlingar har fått kompromissa - även med de vallöften man givit väljarna. Ur demokratiaspekt speglar styrkeförhållanden väljarönskningar, så så tillvida kan man säga att det hela är ok. (Om man undantar vågmästare som exempelvis Miljöpartiet i rikspolitiken). Men hur ska en granskning av en förtroendekommission gå till? Har Du ett svar på det, bäste Sven Hagströmer, vore det verkligen något att snacka om!
Det är väljarna som granskar de politiska partierna i maktposition på alla nivåer vid varje val. Och partierna har ett egenintresse att redovisa beslutsunderlaget till denna granskning.
Ett annat intressant inlägg fanns i dagens NST där Sara Aulin (vanligtvis har hon mycket sunda åsikter) anser att partierna är ute, hon propagerar för mer personval i kombination med ansvarsutkrävande. Låter jättebra - men är också, enligt mig, naivt. För det är utmärkt vid själva valet (om nu väljarna orkar sätta sig in i vad alla personer står för som kandiderar - oops, redan där har konceptet fallit...) men hur sjutton ska det vardagliga beslutsarbetet gå till? Inser Sara att de allra flesta politikerna är fritidspolitiker? Ska alla dessa i kommuner och landsting sätta sig in i alla frågor utan hjälp från partigrupperna? Hur ska en avgränsning ske? Eller ska alla nämnder avskaffas (där sitter idag representanter från partierna) - så att alla personvalda förtroendevalda måste kunna lagstiftning för myndighetsutövning (Socialnämnder, Miljö- och Byggnadsnämnder) när även dessa beslut ska upp för beslut i kommunfullmäktige....? Budgetarbete. Uppföljning. För man har som politiker ansvar för helheten. Det fungerar med partier när man kan dela upp frågorna mellan varandra. Men överger man partipolitiken så betyder det att man i förlängningen lägger ut allt arbete på varje enskild ledamot.
Om man inte inför personval även till enskilda nämnder. Nackdelen är att det då blir en stor mängd val som ska göras. Och om det inte finns någon som helst hierarki (som t ex idag sitter kommunstyrelsen och har övergripande ansvar över nämnderna). För är ledamöterna i Barn- och utbildningsnämnden var och en personvalda att driva en enskild fråga om skolan - varför ska de bry sig om vad kommunstyrelseledamöterna säger? Idag tas ansvaret via partierna.
En koalitionsförhandling mellan tre partier genomförs grundligt i början av mandatperioden och sedan stäms det av. Men tänk om 21 enskilda ledamöter (vi har 41 ledamöter i Båstads kommunfullmäktige så 21 krävs för majoritet) ska komma överens... Det blir ingen koalition utan förhandlingar måste tas inför varje enskild fråga... Dygnet har bara 24 timmar!
Jag tycker att det politiska arbetet måste förnyas och moderniseras. Det är inget snack om det! Men jag tycker också att förslagen som läggs fram kanske kan vara lite mer genomtänkta, respektive ha någon kontakt med hur den politiska verkligheten faktiskt ser ut... Eller jag kanske totalt har missförstått ovanstående utspel?
Kommentarer:
Postat av: Sara Aulin
Nix pix - jag anser att partilojalitet är ute, inte partierna i sig. Övergripande orientering/ideologier hjälper väljarna att orientera sig bland kandidater och var och en som vill bli vald lär förse sig själv med denna konsumentinformation. MEN när jag röstar på någon så ger jag den personen förtroendet att representera mig och att utifrån sitt samvete förhålla sig till helheten. Partierna kan, liksom tankesmedjor och andra opinionsbildare, fungera som kompasser för de folkvalda att orientera efter. Opinionsbildning är allt annat än ute!
Och visst kan man väl föreställa sig att en samhällsintresserad och -engagerad medborgare utan partianknytning som fritidspolitiker? Vare sig demokratins eller nämndernas fungerande förutsätter att politikerna har partilojaliteter. Men demokratin förutsätter att fritidspolitikerna har de folkvaldas förtroende.
Trackback