En politikers vardag

Det är en speciell vecka som nu närmar sig sitt slut. Det extra kommunfullmäktigemötet är avklarat. Bra att det blivit lite diskussioner om detta med minoritetsåterremisser - och att det inte bara är tre sådana sedan valet, utan hela fem stycken fick NST fram med hjälp av kommunkansliet. En hel del extra byråkrati.

Jag tycker inte att man kan säga att pensionärerna har fått en höjning av sina skatter genom att det enbart är arbetsinkomsterna som beskattas lägre. Hade trenden fortsatt med ett ökat antal personer i arbetsför ålder som hålls utanför arbetsmarknaden så hade det fått till konsekvens att pensionerna fått sänkas - det hoppas vi nu att de slipper, utan att pensionerna kan fortsätta att räknas upp. Det är bra med fokus på antalet arbetade timmar. Dessa kommer att behöva ökas ännu mer om vi på lång sikt ska klara finansieringen av vår välfärd (inte bara pensionerna, alltså). Till år 2030 kommer antalet svenskar att vara 870 000 fler än idag. Samtidigt kommer enbart 75 000 av dessa att vara i arbetsför ålder (20-65 år)... Det är en stor utmaning vi står inför. Och då har vi ändå tur, jämfört med europeiska länder som Tyskland och Frankrike.

I onsdags hade Framtidsgruppen ett möte angående varumärke. På eftermiddagen träffades den s k Plangruppen med politiker från kommunstyrelsens arbetsutskott och samhällsbyggnadsnämndens presidium och tjänstemän från korresponderande förvaltningar plus social- och bildningsförvaltningarna. Torsdag morgon bar det av till Stockholm och möten inom ramen för Sveriges Kommuner och Landsting. Hem fredag eftermiddag, efter möte i Ängelholm, och - rekord! - så kom jag isäng kl 21:00... Helt slut efter att nästan ha slocknat på soffan kl 19:00.