En politikers vardag

Funderade på att ta tag i bloggen i somras men så insåg jag att ska den någon gång passa med rubriken så får det vänta tills det är vardag igen. Men nu gör jag ett nytt försök. Ska inte gå ut med någon ambitionsnivå eller så, jag får helt enkelt göra så gott jag kan.

Har hunnit med lite socialt (inklusive brorsbarn - härlig ålder 2 respektive 4) och att läsa en del bra böcker under sommaren. Inte minst en mycket intressant bok om Gulag (av Anne Applebaum). Håller nu på med en biografi om den unge Josef Stalin. Också spännande och ett kompliment till den biografi jag läste om honom som handlar om hela hans liv.

Vad gäller media så är det helt fascinerande vilken makt de har. De ska granska bl a politiker - vilket är bra och behövs - men samtidigt är det viktigt att läsarna är medvetna vilken makt de har. Media väljer tema, vem de intervjuar, vilka av svaren de tar med och hur dessa svar tolkas, de kan välja att missförstå ironi, de kan ta in inlägg - eller inte, de sätter rubriker och de har alltid sista ordet. Som lokalpolitiker är man självklart helt beroende av den lokala median. Samtidigt har man allt att förlora och ingenting att vinna på att gå i diskussion med dem. Varför då göra det? Känner man sig mindre väl behandlad kan man antingen tiga eller agera. Jag valde det senare (även om jag visste om att det inte slutar på ett bra sätt). Dessutom är jag lite nyfiken av mig. Hur brukar media sin makt? Tycker detta diskuteras alldeles för lite.